karinamandas

Jag såg musicalen Singin´in the rain för första gången igår och den var precis lika underbar som jag hade förväntat mig. Och alltså talangen! På det tiden var det inte endast utseende som räknades. Charmen, att kunna dansa, kunna sjunga, kunna spela olika instrument, fantastisk skådespelartalang var så mycket viktigare än vara snygg!

Hur som helst, över till en helt annan sak. Jag funderar då och då på hur det kommer vara när man är vuxen med kompisar osv. Jag tvivlar inte på att mina älskade vänner fortfarande kommer vara mina vänner då men kommer det bli så som jag fruktar att man endast ses väldigt sällan och under mer "tillsnoffsade" förhållande? Att det blir väldigt planerat och att det blir mer som en bjudning.. Och så ses man kanske 3-4 timmar och sen drar man hem.. Inte som nu att man kan ringa och säga "hej du, kom hit" och så ses man en timme senare, gör precis ingenting men har lika kul för det, eller gör en hel massa spontana saker och får en hellyckad dag/kväll. Sen har man inte planerat hur man ska sova nu, antingen far man hem men oftast så hamnar alla kompisar i en och samma säng, snackar halva natten och somnar i en enda hög. Ska det ta slut bara för att man blir vuxen och skaffar jobb och familj? Hur tragiskt vore inte det! Att vara med kompisar blir nåt som man klämmer in då och då, ganska sällan, för att man lyckas ha en lucka över i schemat. Tragiskt! Det ska då aldrig hända mig..

Hur som helst är detta en sån där segdag som bara väntar på att jag ska ta tag i mig själv, duscha, äta, klä på mig och hitta på nåt. Hittils har jag bara suttit i datastolen och sett på serier haha. Men det är också mys! Men nu vill jag göra nåt. Så.... Hejdå datorn!

KRAM