karinamandas

Japp, jag lyssnar på den käre gamle godingen "My heart will go on" av Celine Dion (soundtrack från Titanic för er efterblivna som inte visste det) och får genast flashbacks från när jag gick i ettan (i grundskolan alltså) och jag mimade till den när vi hade "småstjärnorna" på skolan.. Jag minns att det var så himla roligt att uppträda och hela publiken tittade på mig, och jag levde mig in i låten och jag kände mig VÄRLDSBÄST!! Så himla bra var jag förmodligen inte, jag var ju trots allt bara 6-7 år, men shit vilken upplevelse! Det var förmodligen mitt första uppträdande, och TROTS att jag mimade så var det en sån otrolig känsla att stå på scen.. Efteråt kom faktiskt några lärare och nån elev fram till mig och sa att de tyckte jag var jättebra och att jag hade grym känsla. Då blev jag GLAD! Minns allt som om det var igår ;)

Kanske var det där min kärlek till att stå på scen föddes? Förmodligen! Och nu uppträder jag så fort jag kommer åt! 

Jag minns även min första danslektion! Eller inte min allra första, för jag gick faktiskt barndans en termin när jag var 5 också, men det minns jag inte mycket av. Men min första danslektion när jag började dansa igen minns jag som igår, den med. Det var prova på dag på Umeå Dansskola och Hanna Zackrisson var lärare. Vi dansade showjazz och HELVETTE vad kul det var :D :D :D Jag minns hur lycklig jag var efteråt, jag studsade ur dansskolan och kunde inte sluta prata om det efteråt. Jag minns fortfarande första 8an på kombinationen vi körde den dagen ;) Det var året jag fyllde 10. 

Och varför berättar jag allt det här då? Jaaani, jag har ingen aning ärligt talat. Kom bara att tänka på det när jag hörde låten, My heart will go on alltså. Nu SKA JAG PLUGGA!!! Har försökt komma till skott i flera timmar men har hela tiden ´hittat nåt roligare att göra hehe, vilket inte är speciellt svårt ;P

See u, PUSS PÅ ER, ni är så fina